|
|
|
| |
|
Det började med gokart. 
Ända sedan barnsben har motorer spelat en central roll i Jens Edmans liv. Han är född och uppvuxen i det lilla samhället Ankarsrum men flyttade under 2000 till Kristianstad.
Som så många andra i motorsportvärlden har Jens gått "gocart-skolan". Den först maskinen införskaffades vid sex års ålder. Fyra år senare började tävlandet på allvar och Jens var under debutåret den yngste,
licensierade föraren i Sverige.
Karriären gick spikrakt uppåt för Jens och efter 8 år av tävlande var prisskåpet fullt. Där finns nu minnen från SM, NM, EM och VM samlade. Efter gokart-åren valde Jens att satsa några år på sin civila karriär.
Racingsatsningen fick stå tillbaka för en utbildning till flygplanstekniker.Men att hålla en ung och "hungrig" racerförare borta från banan är svårt. 1997 var det dags för "comeback". Efter alla år med gokart kan det tyckas lämpligt med formelbil, men inte för Jens. Istället satsade han på standardvagnar och den då nya serien JTCC. Redan första säsongen i serien kunde Jens kvittera ut totalsegern. Belöningen blev att få köra en före detta BTCC-850 i den sista STCC-deltävlingen.
Målsättningen inför säsongen 1998 var att försvara JTCC-titel, men så blev det inte. Jens började säsong i JTCC, men efter halva säsongen fick bilen ställas åt sidan - betydligt tyngre uppgifter väntade. Volvo behövde ännu en förare i The Swedish Touring Car Championship - STCC och Jens handplockades för uppgiften. Debuten gjordes på regnvåta Anderstorp, men det var i tävlingen efter på Falkenberg som det riktiga genombrottet kom. Pole position i första loppet var en stor seger. Men tro inte att Jens nöjde sig med det. Istället kämpade han och ledde största delen av första loppet. Ett litet misstag räckte dock för att teamkollegan Janne "Flash" Nilsson skulle ta sig förbi och knipa förstaplatsen.
Andra racet startade Jens från femte position och var bra med i starten och denna gången gjordes inga misstag. Segern var ett faktum.
1999 fortsatte Jens i STCC. Han skrev kontrakt med Volvo för att köra sin första hela säsong för Volvos STCC-team. Efter en strulig säsong med mycket tekniska problem slutade han på en fjärdeplats.
2000 körde Jens en Ford Mondeo för Picko Troberg Racing. Han blev fyra totalt och avslutade säsongen med en meriterande dubbelseger i finalhelgens två race på Mantorp Park.
2001 var Jens tillbaka hos Volvo igen. Han kämpade in i det sista om totalsegern men det blev till slut en bronsmedalj.
2002 blev lite av ett mellanår. Jens hade kontrakt med Volvo om att köra ETCC i en Volvo S60 tillsammans med Rickard Rydell, men tyvärr fick inte Volvo Motorsport de pengar de hade räknat med från moderbolaget. Så Jens fick stå åt sidan. Istället tog teamet in en förare som hjälpte Volvo att finaserade sin satsning.
Under det året fick Jens istället arbeta som testförare åt teamet och gjorde även ett inhopp i en tredjebil på ETCC-loppet i Anderstorp. Den stora höjdpunkten det året var när Jens fick chansen att köra Peugeots bil i DTC-deltävlingen på Knutstorp. Det slutade med en seger och efter det ville Peugeot knyta Jens till sig.
2003 körde Jens hela det danska mästerskapet DTC för Peugeot. Första säsongen utanför Sveriges gränser blev tuff. Ny bil, nytt team, nytt språk, nya banor - allt var nytt. Jens slutade på en fjärde plats i mästerskapet med två vinster och sex pole positions under året.
2004 fortsätte Jens i DTC men nu tillsammans med Toyota och med Henrik Lundgaard som teamkollega. Nu var tanken att Jens skulle vinna mästerskapet efter ett läroår i Danmark och det hade inte kunnat börja bättre än med en seger i första loppet. Men ju längre säsongen gick destå tuffare blev körningen och Jens blev inte mindre än fyra gånger under året körd av banan. Tar man bort de noll-poängare som det innebar så hade tabellen sett helt annorlunda ut. Nu slutade Jens femma, något han inte var nöjd med. Men körmässigt så hade 2004 varit den bästa säsongen någonsin.
Som en liten tröst lyckades Jens och Henrik i alla fall ta hem teammästerskapet till Toyota.
Inför säsongen 2005 tog Toyota ett beslut på att lägga ner sin satsning i DTC: Det innebar att Jens stod utan styrning, men det varade inte så länge. När Peugeot fick höra om Toyotas avhopp tog de kontakt med Jens och ville att han skulle återvända till dem igen. Något som även Jens gärna ville så tog det inte lång tid innan de var överens.
2005 är Jens tillbaka hos Peugeot och ännu en gång tävlar han i DTC. Säsongen började lite trevande. Jag blev sexa och femma i säsongspremiären och faktiskt lite överraskade att vi inte hängde med bättre. Hela teamet hade jobbat hårt under de försäsongsesterna och vi kände att vi blivit ordentligt mycket snabbare.
Vi tog nya tag och plockade vår första seger redan i den efterföljande tävlingen. Jag blandade sedan bra resultat med lite sämre och när det var dags för den viktiga dubbelhelgen i slutet av augusti var det lite "vinna eller försvinna". Skulle vi ha något med den absoluta tätstriden att göra var vi tvungna att plocka in lite på täten. Vi "nollade" i de två första loppen och jag var oerhört besviken efteråt. Men dagen därpå "bet jag ihop" och noterade två pallplatser i de två efterföljande racen. Sedan dess har vi uteslutande tagit just pallplatser. 1.a, 1:a, 2:a, och 3:a känns som en bra avslutning på säsongen.
Men det räckte inte. Inte riktigt ända fram i alla fall. Men det är bara att gratulera Casper Elgaard till DTC-titeln och även Jan Magnussen till silvermedaljen. Jag får nöja mig med en bronspeng i år. Det är ju trotts allt två platser bättre än förra årets femteplats.
Mitt sikte var i år – precis som förra året - inställt på att vinna mästerskapet men det ville sig inte riktigt.
När man sätter sig ner för att sumera kan man bara konstatera att det är mycket som måste falla på plats för att man ska ta hem ett så jämt mästerskap som DTC. Man måste inte bara sitta i en bra bil och köra för ett bra team. Man måste dessutom ha en del tur. I år har jag "nollat" i endast två deltävlingar. Jag har tagit tio pallplatser och vunnit tre race. Jag var nitton poäng från att vinna hela mästerskapet – och då ska man beakta att man får 20 poäng för en heatseger.
Jens var även med i ETCC finalen på Vallelunga. Till den tävlingen hade man bjudit in de bästa förarna från hela Europa att köra om vem som är bäst i Europa. Efter en hel del tekniska beskymmer slutade ändå Jens på en samlad 8 plats, något både teamet och Jens var nöjd med efter alla problem.
Till 2006 fortsatte Jens sitt samarbete med Peugeot. Teamet bytte ut 307 modellen till den nya 407. Något som skulle öka teamets chanser till seger i mästerskapet. Teamets plan var inte bara en full säsong i DTC, utan man även skulle göra ett par inhopp i WTCC som är Världsmästerskpet för den här typen av bilar. Tyvärr slutade inte säsongen som Jens hade hoppas på. Vid en tävling på Danska Ring Djursland åkte Jens av banan och skadade ryggen i samband med kraschen. Efter det fick resten av säsongen spenderas på sjukhus och tillsammans med sjukgynmaster för att träna upp ryggen igen.
2007 var Jens klar igen. Efter att ha spenderats många timmar på gymmet för att bygga upp alla muskler igen, efter kraschen under 2006. Som tur är gick allt bra och det skall inte vara några problem för Jens i framtiden. Under 2007 fortsatte Jens tävla i DTC för Honda och Hartmann Racing som är det teamet som kommer att sköta om bilarna. Efter en strulig säsong slutade Jens nia i mästerskapet.
2008 var Jens tillbaka i Peugeot igen. Den här gången i ett privatteam vid namn Team Go Racing. Teamet deltog i privatcupen och slutade som tvåa och blev även nummer åtta i DTC. Bra resultat med tanke på de små resurser teamet hade under säsongen.
Vad som händer under 2009 är det ingen som vet ännu, men ni får hålla koll här på www.jensedman.com
|
|
|
|
